Konsten att inte hitta sig själv på Bali
Schildts & Söderströms, 2022
Det här är en bok för alla som någon gång funderat ”borde jag bara säga upp mig och dra till Bali?”.
Zandra är hopplöst less på sitt liv.
Less på sin karriär som kvällstidningsreporter i Stockholm. Less på sin dyra bostadsrätt med märkliga grannar. Less på sorgekänslan inombords. Less på billiga kläder som hon köper för att försöka pigga upp sig.
Inte ens antidepressiv medicin tycks hjälpa.
Så föds idén att omskapa sig själv: Zandra ska bli en yogamänniska. Hon ska göra tacksamhetsövningar och manifestera sin framtid. Hon ska självhjälpa sig till ett en ny, nöjd kvinna och läka sitt mörka förflutna för gott.
I jakten på att hitta sig själv reser Zandra runt i världen. Det visar sig finnas en uppsjö av lärare, gurus och healers som gärna berättar för henne hur hon ska må bättre. Hon yogar i Indien. Söker själsro genom ayahuasca.
På Bali betalar hon dyra pengar för att detoxa och dricka gröna juicer.
Konstigt nog mår hon bara sämre ju mer hon försöker. En morgon på en strand i Indien kraschar hon totalt. Hitta-sig-själv-drömmen blir en mardröm.
Recensioner
“Lundberg kan kanske inte konsten att hitta sig själv, men hon kan konsten att förkroppsliga avigsidorna av hela hitta-sig-själv-projektet. […] Boken är komponerad med sinne för hur effekter maximeras och läsarintresse upprätthålls. Berättandet är genomgående flyhänt och Lundberg växlar vigt mellan roande och drabbande partier.”
“I Konsten att inte hitta sig själv på Bali skriver Zandra Lundberg öppenhjärtigt om sin vilsenhet och vanmakt inför det egna illamåendet, om sina febrila och famlande försök att hitta rätt i självhjälpsdjungeln och om det mörker som förde henne till avgrundens brant. Men också om vändpunkter och handfast vägledning som gjorde att hon hittade sig själv till slut – om inte på Bali så hemma på mammas kökssoffa i Mariehamn.”
“I denna bok, ett bidrag till floran av bekännelselitteratur, blottar Lundberg sig på ett närmast radikalt sätt. Det blir dock aldrig vare sig melodramatiskt, pinsamt eller tungt. I stället bjuder Lundberg på den obeslöjade sanningen om att plågas av psykisk ohälsa, om att helt enkelt må skit. Här skildras stundtals en maktlöshet och uppgivenhet. Samtidigt märks det att Lundberg har en journalistisk bakgrund. Upplevelserna av sökandet efter sig själv granskas kritiskt, understundom med en god portion distans och bitande humor.”
“… en allvarlig och djupt gripande berättelse om en rejält tilltufsad och känslig människas desperata kamp för att rädda sig själv. Språkdräkten är kongenialt lågmäld och lite sorgsen, men full av energi. Kort sagt en mycket läsvärd författardebut av en sedan länge mycket rutinerad skribent.”